Lördag och avfärd  från S:t Moritz             Tillbaka till första sidan   

 

Lördagsmorgon och jag kände jag mig ännu mer förkyld, Svettades och frös om vartannat samt snöt mig oupphörligt. Men när Jörg satte på sig sin alpklättrarskjorta för första gången förstod jag att något stort var på gång och jag kände mig genast starkare. Det kändes som om vi skulle lämna basläger 2 på 1100 meters höjd ö.h. och att äventyret skulle nu börja. Jag gjorde som de stora grabbarna/tjejerna jag lämnade lite utrustning kvar i baslägret. Jörg tyckte inte det var någon bra ide att jag hade lämnat mobiltelefonen kvar. Vi beslöt att gå tillbaka och hämta den trots att vi skulle bli en timme sen. Jörg tyckte att jag behövde något starkt sa jag kunde hänga med i hans tempo, Vi smet i på ett apotek där Jörg beställde fram några stora och kraftfulla piller (han är bäst av oss på apotekstyska). Jag fick några piller som botade hosta, feber, nästäppa huvud- och mensurationssmärtor. Därefter föreslog han en behandlingsplan, som liknade chockterapi. Jag frågade försiktigt om vi inte skulle ringa och rådfråga Margit, som ända är utbildad sjuksköterska. Det höll Jörg inte med om. Han tyckte att både sjukvården och apoteken i Sverige var alltför försiktiga. Sådana piller som jag hade fått, sa han går inte att få tag i hemma i Sverige. Jag gick med på att följa hans behandlingsplan, den vill jag inte gå in på närmare på för att inte oroa Kerstin i onödan.

 

Efter den första chockterapeutiska behandlingen blev mina ben ännu darrigare men jag lyckads att ta mig ombord på Glacier Expressen, som nu skulle ta oss till de stora höjderna.

 

Omgivningen började att bleka och övergå till en  
vit färg som som kändes både frisk och ren.  
 
Nya alpsjöar dök upp då och då .  Nästa sida